Har ni någonsin kommit till en plats och känt er hemma, helt utan kopplingar där? En plats som aldrig tidigare besökts, men som trots det känts precis som att man kommit hem, som att man alltid bör vara där.
Det är ingenting ovanligt. Det är nämligen en avgrening till mundan astrologi.
Så kallad mundan astrologi är samma sak som geografisk astrologi, om man översätter det riktigt simpelt. Mundane betyder "värdslig" eller "jordlig", "relating to earth". Ni fattar.
Men, med andra ord, så har varje land eller region ett födelsehoroskop som styr dess "liv" och utveckling. Och om landets eller regionens planetpositioner sammanfaller med planetplaceringar i ditt födelsehoroskop, så känner du dig spontant hemma i den omgivningen, den kulturen och dessa miljöer. Lustigt eller hur? Vi har ju inte valt. Men vi väljer å andra sidan sällan. :)
Jag har så länge jag kan minnas "känt" atmosfärer som jag hamnat i. Alla människor med vatten i födelsehoroskopet (Kräftan, Skorpion, Fiskarna) "känner" av saker. Om någon frågar "på vilket sätt", så är det sällan man kan förklara med exakta ord vad det är man känner och vad det är som får en att känna så. Det är en känsla bara.
Jag minns första gången I touched down in London town, och älskade det direkt. Jag antar att det var språket, engelsmännens sätt, alla pubar, klubbar och affärer. Helheten liksom. Jag minns att jag exalterat hoppade nedför gatan med min mamma och tjöt av förtjusning "jag ÄLSKAR det här stället, jag ÄLSKAR att vara här".
- "Jasså ok VAD är det du gillar med London?", frågade min pedagogiska mor.
Jag minns hur ställd jag blev, eftersom jag inte hade något direkt anledning till min kärlek till denna stad. Jag kände bara att; fan vad fett det är här. Samma händer när jag "känner" av jobbiga tystnader och dålig stämning. Det gör nog alla, men för mig är det verkligen cringe. Ibland kan jag skapa "känningar" som inte är riktiga, det är tyvärr vattenmänniskans lott, att skapa produkt av sin egen osäkerhet och fantasi. En produkt som inte är verklighetsförankrad.
Jag hade en chef en gång som var fantastisk på alla sätt. Hon brukade berätta att när hon var ute i skogen så kunde hon "känna" skogens och trädens atmosfär, hur de andades och levde, det fanns en viss berättelse varje gång hon gick ut till skogen. Det var främmande för mig, så intuitiv är jag inte. Jag älskar skog och natur, men jag "känner" inte av skogen och trädens väsen, dessa saker är bara där.
Men det gjorde hon. Föga förvånande hade hon en uberkänslig och intuitiv Måne i Fiskarna som kunde tuna in på precis vad som helst, en vägg om det vore så.
Människor med vatten i horoskopet har en gåva. En gåva att känna andra på en så undermedveten nivå, att ingen annan skulle någonsin märka den våglängden, inte ens personen ifråga. Kräftor, Fiskar och Skorpioner är som fladdermöss, de hör saker som inte vi andra dödliga hör och ser. Varje tecken hanterar det på sitt eget lilla sätt. Kräftor tar det personligt, Fiskar vill hjälpa och Skorpioner kan oftast komma att använda den informatonen mot en. Men alla vattentecken gör så att man inte kommer undan. Man kan fejka det bästa man vill, put on the fake face, men vattentecken kommer att få ut dig på rent vatten. Hehe. Ibland skapa scenarion som inte ens existerar, och där i ligger på problemet.
Men.
Detta skulle inte handla om det, jag kan inte hålla mig till ett ämne, som sig bör. Om vattentecken, en annan gång.
Detta skulle handla om mundan astrologi, dvs, vissa platser är mer lämpade för en, än andra. Det är helt sant. Vi, astrologer, brukar rekommendera att byta miljö om man har hamnat i en situation där allt känns hopplöst. Och inte till vilken miljö som helst, nej, utan välvald plats som matchar ens födelsekarta. Där man trivs.
Som exempel kan jag dra den gången som jag skulle till Kalifornien. Jag hade aldrig varit där tidigare, hade noll koll. Min fanatiska flygrädsla gjorde att jag totalvägrade att resa dit. Mina föräldrar vägrade också att ge med sig och manade på att jag skulle trotsa mina fobier. Jag vände mig då till andra astrologer, då det enda jag såg i kartorna under den perioden vi skulle vara borta, var katastrof (subjektiviteten är en astrologs största fiende). Flera astrologer manade mig att åka trots allt och en av dem sa "din karta sammanfaller med Kaliforniens med en stark Venus. Du kommer att GILLA det där, du kommer att trivas. Åk."
Jag åkte. Flygresan var nästan angenäm, jag kollade på Amy Winehouse-dokumentären, kände med och svepte i mig vin nästan hela vägen. Vi landade i San Francisco (som jag för övrigt sedan barnsben önskat att besöka av någon outgrundlig anledning. Har aldrig haft kopplingar dit och är uppvuxen i en anti-amerikansk miljö, alltså inte Sverige).
Samma dag som jag satte min fot på kaliforniansk (?) mark, kände jag att jag hade kommit hem. ALLT i Kalifornien var jag uppspelt över, jag älskade varenda jävla meter av den regionen. Bergen, städerna, människorna, kulturen, musiken, alltså VÄGARNA på riktigt. Jag älskade att KÖRA i Kalifornien till den grad att jag njöt som på heroin. Jag älskade att lyssna på radion, bada i oceanen och gå ut. Från San Francisco till San Diego, hela kustvägen och städerna längs den, kände jag att jag hade kommit hem. Det är ju här jag skulle vara. Jag älskade Kalifornien, precis det som Venus står för.
Kärlek.
Jag åkte med tårar i ögonen och lovade mig själv att åka tillbaks, åka hem igen. Det kändes som att jag borde ha varit född där. I L.A. Föga förvånande har jag alltid drömt om Hollywood och skådespeleri, att bo på ranch, långt innan jag ens insåg vad USA är, vad dess historia och kultur är. Jag föddes på så gott som andra sidan jorden, utan någon som helst koppling till denna plats, och växte upp med drömmar om att bo där. Som 14-åring skrev jag i min dagbok att jag skulle "bli skådis i L.A. och ha en egen ranch med westernhästar". Varför?
Har ni också känt så? Att man vill besöka en plats som man aldrig ens varit på? Då har den platsen kopplingar till er födelsekarta. Och det finns ett par specifika, perfekta platser för er, där ute i världen.
Hitta rätt miljö och du kan bli lycklig.